Visar inlägg med etikett Sri Lanka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sri Lanka. Visa alla inlägg

måndag 25 april 2011

Reseminne: Dancing Queen



Sitter här med mamsen och kollar på Mama Mia och blir nostalgisk till alla ABBA-låtar. Det fick mig att komma ihåg en bilresa genom Sri Lankas bergslandskap för några veckor sedan. Vi var på väg till Uda Walawe nationalpark och hade en ganska lång och skumpig bilresa framför oss. 

Vår ABBA-diggande chaufför
Då börjar vår chaufför, Samem pilla lite med bilstereon. Han frågade om vi ville höra musik från Sri Lankas eller engelsk musik. 

Som om han kunde läsa mina tankar kom det några det några engelskklingande ord ur högtalarna.... Men det var inte vilken musik som helst, det var ABBA! Alla ABBAs hits nånsin. 

Samim visste inte ens att det var svensk musik och förstod kanske inte hur glada vi blev (åtminstone jag som varit borta så länge från Svedala) av höra denna svenska nationalrelik från hans knastriga högtalare. Vi satt där förnöjda i baksätet och gungade glatt tillbåde "Dancing Queen" och "Mama Mia".... Riktigt mysigt minne!

/Sofia

söndag 17 april 2011

Höjdpunkter på resan!

Nu har jag varit hemma ett par dagar och hunnit landa lite. Just nu är det ganska skönt att softa hemma hos mamsen (lägenheten är ju uthyrd). Det känns som att vara i en kokong av "mammakärlek" där det finns oändligt flöde av pannbiff med gräddsås, ostmackor, smutsig tvätt som hanteras och allmän grooming. Mamma är ju bäst! Jag har haft en underbar resa och fått uppleva otroligt mycket. Så jag tänkte dela med mig om vad jag tyckte var bäst på resan och vad jag kan rekommendera!

Bästa upplevelsen

1) Dyka i Sipadan, Borneo
Jag tog min Advance licens här och detta ställe rankas som ett av världens topp tio bästa dykställen. Fantastisk dykning och jag träffade härliga människor här. Hit kommer jag åka tillbaka igen!

 2) Dyka i Apo Island, Filippinerna
Det var här som jag återupptog min dykning efter 7 års paus. Efter första dyken insåg jag att jag ville dyka mer. Den värld man får tillgång till under ytan är så oerhört vacker. Totalt sätt på resan gjorde jag 25 dyk.


3) Klättra i Ton sai, Thailand
Efter ett spontant beslut åkte jag med min kompis till Thailand (gång nummer två denna resa) och klättrade en hel vecka. Det var så kul, svettigt och jag tycker att min klätterteknik förbättrades markant under veckan. Underbart var det att vara tillbaka till Thailand igen också!


Min klätterguide/kompis under veckan, Pedro, som ju är stark som bara den!
4) Se orangutanger i Sepilok, Borneo
Finns bara en grej att säga, det är något magiskt att få närkontakt med dessa djur som är så lika människor. Man skulle liksom vilja krama dem, men det får man INTE! Tydligen inte del av rehabilitering för orangutangerna ;)

5) Parta i Singapore
Mötte upp med min kompis Micke en dag i Singapore, det var som att hoppa av Asien ett tag och komma in i ett välorganiserat och fungerande land - som Sverige men med varmt klimat! Vi hade som mål att dricka en Singapore Sling på Raffles men vi fastnade stuffandes till tonerna av ett live band i Clarkes Key. Lite betongkeps dagen efter dock.....

Bilden där vi stuffar järnet har Micke förbjudit mig att publicera ;)

6) Safari i Udawalawe Park, Sri Lanka
Min första Safari någonsin! Jag och Mia skumpade igenom Udawalawe-reservatet med öppen Jeep tidigt på morgonen i Sri Lanka. Vi såg många fina elefanter, buffalos, krokodiler, varaner, rådjur (bambis) och mycket, mycket mera, närkontakt med djur är som sagt var........coolt!


Bästa maten
  1. Thai curry i kokosmjölk (grön, röd, panäng) - Thailand
  2. Pad Thai (gjort av mig på matlagingskurs i Chiang Mai) - Thailand
  3. Grillade räkor - Sri Lanka
  4. Grillad tonfisk - Sri Lanka
  5. Kyckling, grönsaker i ostronsås - Thailand
Thailändska maten är den bästa mat jag vet, för att använda en klyscha: som en smakexplosion i munnen :) 

Vackraste stranden
  1. Sipadan, Borneo
  2. Alona Beach, Filippinerna
  3. Hikkaduwa, Sri Lanka
  4. Mirissa, Sri Lanka
  5. Khong Nin Beach, Koh Lanta Thailand
Coolaste stranden att hänga på är dock Khong klong beach, Koh Lanta Thailand. Alla lokala thailändare där är så trevliga, gästvänliga och avslappande men kanske röker på lite väl mycket

Favoritland
Thailand ligger närmast mitt hjärta, det bara är bäst, det är människorna, maten, klimatet - och allt löser sig liksom i Thailand! Borneo kommer som en god tvåa!

/Sofia

torsdag 14 april 2011

Vandring uppför Adams Peak!


Under gårdagen gjorde vi vår största utmaning hittills under resan - det berömda Adams Peak! För att ta sig till startpunkten för Adams Peak är Hattan ett bra ställe att spendera natten innan på. Anledningen till att man åker dit natten innan är att man börjar sin vandring uppför och mot Adams Peak väldigt tidigt. Vandringen uppför Adams peak som är 2243 meter högt har lockat pilgrimer under tusen år och under en något kortare tid även turister med önskan om aktivitetsfylld semester en.

Sägnen säger att Adams Peak är det första ställe som Adam kom till efter han och Eva blivit utkastade från himlen. Den buddistiska traditionen menar dock att toppen bär ett fotspår av Buddah själv. Platsen är även helig för hinduer och muslimer. Sant eller inte så ska det tydligen vara en helt magiskt utsikt där uppifrån.

Jag och Mia bestämde oss för att ta oss an denna utmaning som vi innan hört att det både var fysiskt ansträngande och totalt ”ben-dödande”. Vi gillar ju utmaningar! Så klockan 01.50 slog vi upp våra yrvakna blåa respektive gröna ögon och tänkte: nu kör vi! Fördelen med att gå upp mitt i natten är att man inte hunnit somna så djupt så det är inte så farligt att gå upp. Anledningen till att man går upp så tidigt är att man på ca 3,5 timme ska hinna upp och se soluppgången och sedan hinna vandra ner innan det blivit för varmt. Dock kan det vara ganska kyligt här så vi var väl påklädda och hade med extra fleece-jacka.


 Jag måste säga det kändes lite märkligt för första gången på 3 månader att faktiskt…..ja frysa. Men det varade inte så länge eftersom man snabbt blev varm av vandringen. Vi försökte dock att hålla ett stadigt men långsamt tempo för att inte ta ut oss. Det är rätt stor skillnad på att ”bara” gå för en uppförsbacke och att gå uppför trappsteg, vilket en ganska stor del av vandringen till Adams Peak innebär.

Just den dag var det singalesiska nyåret och det innebar att det var många ”locals” som valde att göra pilgrimsvandringen. Många gjorde även detta nattetid, dvs tidigare än oss och därför mötte fick faktiskt en del av dem på vägen upp. De hälsade inte alltid med ett: ”Hello” men log ett blygt leende eller ibland sa ”Good luck!”. Det kändes verkligen som vi alla gjorde det tillsammans!

Under färden upp som var lätt ansträngande och kändes både i ben och i knän så var både jag och Mia ganska tysta. Då och då vände vi oss om för att titta neråt och se hur långt vi kommit. Det är i och för sig mörkt på vägen upp, men hela vägen är upplyst av lampor och det ser helt magiskt ut att titta ner på den ljustända vägen upp mot Peaken. Man kändes sig som Frodo och Sam.

Vägen är även kantas av små tält där det säljs både dryck, mat och lite religiösa grejer. Det finns även toaletter. Detta är ganska bra för sätter man sig i gräset vid sidan av vägen kan man faktiskt få en igel på rumpan, inte så trevligt!

Efter 2 och halv timme började vi känna att vi faktiskt närmade och då vi såg toppen komma närmare. Rätt skönt för även trappstegen blir brantare och mer kännbara! Så slutningen 04.55, efter 1 timme och 45 minuter nådde vi så toppen! Underbar känsla!


Man får inte ta så mycket bilder där uppe men jag ”lånade” en bild från nätet för att visa hur det ser ut. Längst uppe på toppen finns ett tempel där många troende ber inför och vi övriga tittar lite försiktigt på. Sedan finns en stor klocka där uppe som man får plinga i för att visa att man tagit sig hela vägen upp, det var tillfredställande att få göra. 

Det är ganska kallt på toppen så vi fick användning av den extra medhavda fleecetröjan och njöt av det som var kvar av vår ägg-mackefrukost. Det var just denna dag inte speciellt många turister där uppe så två skandinaviska flickor stack ut lite, så vi fick många nyfikna blickar och spridda skratt.


Eftersom det var så kallt bestämde vi oss för att inte vänta en och halv timme på soluppgången utan att se den på vår vandring neråt. Vi tog god tid på oss vägen ner, dels för att njuta av den vackra soluppgången, det var magiskt vackert. Men även för att spara knäna. Jag tyckte att vandringen uppåt inte var så farligt, men desto jobbigare på vägen ner. Jag fick ”stega mig ner för trapporna” såsom man gör med skidor när man inte kan svänga.


Väl nere, efter dryga två timmar, så promenerade vi långsamt tillbaka till hotellet för en andra omgång frukost. Det var det godaste jag någonsin ätit, antagligen för att man efter 6 timmars fysisk rörelser arbetat upp en rejäl hunger.


Klockan 9.30, vilket för oss kändes som eftermiddag med tanke på vår tidiga morgon, så började vi den långa bilfärden mot Necombo där jag idag har tillbringat min sista dag. Behöver jag säga att jag sov som en stock i bilen


Inatt, 4.25 på morgonen, går min plan hem mot Stockholm. Just nu, men drygt tre månaders resa i ryggen känns det rätt bra. Jag längtar efter mina nära och kära! Men mer resande blir det och ganska snart, men jag skriver mer om det senare på min blogg!

/Sofia

onsdag 13 april 2011

Närkontakt med elefanter och buffalos i Udawalawe Park


Igår lämnade vi ett soligt Marissa vid ett-tiden efter ha tillbringat några timmar vid poolen. Vi åkte upp mot bergen och nationalparken Uda Walawe som ligger precis söder om Sri Lankas Hills country . Vi hade bokat en chaufför för resan, ett ganska bekvämt och förhållandevis prisvärt sätt att ta sig fram på i Sri Lanka. Dessutom får man ju en innehållsrik guidning under resans gång och väldigt bra information om stället man ska till, sådant som inte står i guideböcker. 

Vår chaufför, Samir, var en 34-årig kille som var väldigt trevlig och pratglad och med ovärderlig lokalkännedom. Under resans gång gav han oss även guidning om olika ställen vi passerade. Det är kul att lära känna en ”local” lite närmare, man lär sig mycket om landet även fast deras engelska ibland kan vara lite utmanande att förstå.


Vid 6-tiden på kvällen kom vi fram till nationalparken och vår chaufför/reseledare hade naturligtvis fixat ett bra boende till oss alldeles utanför parken. Vårt rum var ett gigantiskt rum, med två sköna sängar, balkong med panoramavy över parken och luftkonditionering – i denna fuktiga luft var det skönt!

Efter middag där Chicken Fried rice och öl förtärdes var det dags att tänka på bingen! Vi skulle nämligen stiga upp strax innan fem för att åka iväg mot Uda Walawe nationalpark klockan 05.30 med jeep. 
vår safari guide
Lite tungt kändes det allt när klockan ringde 4.45 men det skakade vi snabbt av oss och gick, efter en snabb kaffe, förväntansfullt in i jeepen och åkte mot nationalparken. I bilen var det förutom jag och Mia, nationalparksguiden, deras chaufför (lite speciellt har köra inne i nationalparken på grund av vägarna som finns där) och vår guide/chaufför som var med och såg till att allt gick rätt till mot oss.


I Uda Walawe finns cirka 400 elefanter och just en elefant var det första vi såg! Jag har ju sett en del under resan men jag måste säga att de är rätt coola djur. Elefant-stammarna är matriarkat och styrs således av den äldsta och kunnigaste honan som visar flocken när och vart man ska förflytta sig för att hitta mat. Hannarna stannar med flocken tills de är cirka 3-4 år sedan lämnar de flocken och bildar så kallade ”ungkarlsflockar”.  


Vi kom verkligen nära djuren, på ett par tre meters avstånd, det är ganska häftigt! En större flock av elefanter vi såg hade ett flertal unga djur, varav en ungarna bara var ett par tre veckor gammal. Behöver jag säga hur gullig den var??? Vi fick även reda på att elefanterna äter 150 - 200 kg gräs, per dag!!! Det är väldigt mycket gräs och antagligen därför man ser dem äta hela tiden. 

 
Andra djur vi såg i parken var vattenbufflar. De är också flockdjur och spenderar stor del av tiden i vattnet – dels för att drick såklart men även för att svalka av sig och som det såg ut för en annan - softa lite.

De fanns också en mängd påfåglar i parken. De är riktigt praktfulla djur med sin djupblåa färg (hanarna alla fall) och de långa fjädrarna. Men tydligen tappar de dessa emellanåt för att sedan återfå dem senare. Hanarna använder sin vackra skrud till att både locka till sig det kvinnliga könet och skrämma angripare. Lätet från dessa låter mer lite en katt än en fågel förvånande nog. Och tro det eller ej, de kan faktiskt flyga, även om de ser lite ”tunga ut”.  Vi så dem flera gånger sitta längst upp i ett träd med fjädrarna hängande neråt – vackert!


Det fanns tydligen 50 sorters olika ormar i parken, men tack gode gud såg inte vi någon. Men dessa utgör viktig föda för både örnarna och påfåglarna i parken. Det finns även några stycken leoparder i parken, men dessa ska man vara väldigt lyckligt lottad för att då se en glimt av, då det både är snabba och skygga. Däremot såg vi en hel del rådjur i parken med riktigt ”bambi”-mönster, dvs fina vita prickar på deras ljusbruna päls. De var också lite skygga, men kanske något nyfiknare än leoparder och lät oss se dem vid ett flertal tillfällen.


I övrigt var det ganska coolt att stå på ”flaket” på jeepen där bak och överblicka parken, det är otroligt vackert! Just nu var parken förhållandevis grön eftersom det regnat en del. Vid niotiden började det dock kännas ganska varmt uppe på jeepen trots fartvinden, men vår tur började närma sig sitt slut. Detta är faktiskt min första safari och jag tyckte det var jättekul att har gjort! Vi var mycket nöjda med dagen och det är väldigt mäktigt att få komma så nära dessa djur.

/Sofia

/Sofia

måndag 11 april 2011

Mot Sri Lankas bergslandskap

Ja, efter ett antal dagar i både sol och under vattnet iklädd fenor och dykarmask så är det dags att röra på sig för att se en annan del av Sri Lanka. Idag åker jag och Mia norrut mot Uda Walawe nationalpark. Där ska vi ta en safari-tur imorgon bitti och hoppas på att få se bufflar, elefanter och kanske någon leopard!

Men idag tar vi den långa bilturen upp till ett guesthouse i närheten av Uda Walawe och hoppas på att se några teplantage längs vägen. Det ska tydligen vara underskön vacker natur att titta på. Sen hoppas vi att vår chaufför ger oss lite övrig guidning om detta vackra land längs vägen.

Eftersom infrastrukturen inte är tip top i landet så är det ganska vanligt (och enkelt) att man som turist betalar en chaufför för att ta sig dit man vill till ganska anständiga priser. Det går ju att ta tåg och buss vissa sträckor, väldigt billigt, men det kan ibland vara ganska fullt och man får en del uppmärksamhet och nyfikna blickar. Så jag och Mia är ganska nöjda med att åka bil just nu. Men vi kommer att testa tåge lite senare!

Detta är allt för nu! Om internetuppkoppling tillåter kommer en rapport och bilder från Sri Lankas "Hills Country" lite senare!

/Sofia

söndag 10 april 2011

Mirissa - underskönt vackert!

Efter att ha somnat in till nattklubbsdunk under gårdagnatten (där Haddaway, What is love? spelades) kändes det helt rätt att åka vidare mot Mirissa idag! 

Vid elvatiden åkte vi mot Marissa och hittade ett fantastiskt ställe som heter Palace Hotel. Hotellet ligger uppe på en sluttning med underbar utsikt mot Marissa beach. 

Idag lyxar vi till oss och betalar lite extra, 30 EUR var. Men det är det värt, vi har AC, balkong mot havet och det finns en pool.


Mirissa är väldigt vackert och bjuder på ganska dramatiskt natur, men höga vågor och klippor. Jag tog mig en liten tur på stranden idag medan Törnrosa aka Mia låg och snusade på stranden i en skön solstol.  


Det är en något större strand än Unawatuna, men det har lika många ställen. Vi är dock ganska nöjda med att bo ovanför stranden, vi vill soooova ikväl :) Vårt hotell har en pool (se ovan) och en restaurang med en utsikt att döda för. Vi avslutade vår soldag med en Gin och Tonic på vår balkong....mmmm.


Imorgon blir det att gå upp tidigt för att ge oss iväg till Ratnapura, en stad som ligger nära både Uda Walawe nationalpark, en del teplantag samt Adams Peak! 

/Sofia

lördag 9 april 2011

Unawatuna....dessvärre

Stranden här på Unawatuna är fenomenalt vacker. Stranden är ju ganska liten och man har byggt en hel del på denna strand. Mitt första intryck om att det var en mer turistig strand, per kvadratmeter, känns som det stämmer mer och mer.

Jag och min kompis har bott ett par nätter på Unawatuna beach på Peacock guesthouse och det måste  dessvärre vara det värsta stället jag bott på. På dagtid ägnar man sig och att banka och snickra i restauranger och killen som äger stället verkar inte riktigt ha alla hästar hemma. Han stod och gapade på sina anställda i en timme  igår och avslutade med att slå en av sina anställda två gånger! Personalen har inte heller den där charmen som jag tycker man har mött på så mycket här i Sri Lanka, kanske beror det på den "Fawlty Towers"-liknande chefen?

Vi blev avtvingade att betala två dygn i förskott när vi kom hit. Vi förstår i efterhand varför.... Stället bredvid är något försök till nattclub och spelar fruktansvärt hög musik fram till sent på natten., omöjligt att sova. Dessutom var detta ganska dyrt i jämförelse med andra ställen. Att nattsömnen skulle bli störd på detta vis var naturligtvis inget som sades om innan utan man sa att detta var ett av de bättre rummen. Sämsta stället jag bott på någonsin under min rundresa på tre månader!

Så summa summarum så måste jag säga att Hikkaduwa, Narigama beach vinner tio gånger över Unawatuna beach. Detta förvånar mig lite då Lonely planet och andra resesajter så tydligt dissade Hikkaduwa (kanske var det huvudstranden och inte Narigama) till fördel för Unawatuna. Men jag måste säga att Unawatuna nattetid känns som ett Ibiza wannabee om än det är vackert på dagen! Ska man bo här så är det bäst att bo på den västra sidan.

Vi ser framemot att lämna detta imorgon för Marissa beach, lärdom: inte bo direkt på stranden :)

/Sofia

Chicken rotty och Banana pancake med chocklad

Dagen här på Unawatuna Beach har fördrivits i lathetens tecken. God och lång frukost arla morgon klockan åtta där Mia och jag avhandlat viktiga ämnen: rutten för resan, vad äta till lunch, kanske en drink ikväll?


Till lunch blev det Chicken Rotty och efter det efterrätt - banana pancake med chocklad, ljuvligt gott!


Efter lunchen gick vi barfota över stranden tillbaka till våra solstolar. Man behöver inte skor här. Stranden är mindre än Narigama beach i Hikkaduwa men väldigt fin. Eftersom havet ligger i en liten vik är vattnet lugnare här, vilket gör det möjligt att ta en simtur eller två i vattnet. Detta blev min motion på eftermiddagen. Man måste ju hålla sig i trim när man har slukat både smågodis och chokladkakor hemifrån :)

 Vi bor just nu på Peacock Guesthouse. Kanske inte världens charmigaste personal men rätt schysst boende och med luftkonditionering..... inte fel ibland! Just nu sitter jag och Mia på vår veranda 2 trappor upp och kollar ut över Unawatuna beach. Kanske dags för en drink snart innan middagen....

/Sofia

fredag 8 april 2011

Besök från Sverige här i Unawatuna!

Idag kom min kompis Mia hit till Sri Lanka och Unawatuna! Helt underbart att få träffa någon hemifrån. Under resan har jag ju träffat en massa människor och många av dem både intressanta och trevliga. 

Men efter tre månader så börjar man bli lite mättad på detta och saknar människor i sitt liv som man redan känner och som känner en själv. Där man inte måste dra allt från början igen. Det är underbart att resa men jag har nog saknat min nära och kära :)

En bonus är att jag fick presenter hemifrån, en helt underbara presenter. Först hade Mia med sig skvallertidningar, tidingen S och Damernas värld.

 

Jag vet inte vad det är med skvallertidningar men så fort man har lämnat Sverige så ger det viss lycka att läsa dessa blaskor! Så nu är jag uppdaterad om både kungahus, Big Brother och Montazami!


Sen kom den allra bästa överraskningen. En påse smågodis, medskickad från min gamla kollega Gedda hemma i Sverige!!!! Jag blev alldeles tårögd nästan, en sekund alla fall. För sedan kastade jag mig över den, gelehjärtan, ferraribilar och allehanda surisar....mmmm! Sedan plockade Mia fram...... Marabou mjölkchocklad, både originalet och schweizernöt. Det måste ju vara det godaste som finns. 80%-ig choklad släng dig i väggen!


Så nu sitter jag och Mia här i vårt rum i Unawatuna och lyssnar på vågorna från havet utanför, med godis mellan tänderna och en varsin skvallertidning i handen. Livet är sannerligen gött!

/Sofia

torsdag 7 april 2011

Unawatuna - nytt ställe och nytt boende!

 Vid elva-tiden idag tog jag en tukk-tukk till Unawatuna, cirka en 45 minuter från Hikkaduwa. Det var nästan en biltur på liv och död! I trafiken i Sri Lanka gäller störst går först (bussarna). Kör gärna om så mycket som möjligt, gärna om det kommer en buss i andra filen i hög hastighet., ett chicken race på högsta nivå. Filippinarna hade t.om. blivit imponerade! 

Trots detta så är tukk tukk ett ganska praktiskt sätt att ta sig fram och det fläktar ju ganska skönt under resan.

Detta är ett något mindre ställe än Hikkaduwa och jättefint. Märkligt nog är mitt första intryck att detta ställe är lite "turistigare" än Hikkaduwa, jag som hört att det var tvärtom. Men det kan bero på den grupp av engelska killar som står vid hotellbaren och har hinkat i sig öl sedan klockan ett idag..... Men jag måste säga att jag gillar ändå detta ställe, det är lite intimare och allt är liksom på samma plats.

En något dålig karta men den visar vart Unawatuna ligger. Hikkaduwa ligger väster om om Galle.
Just nu bor jag på ett ställe vid stranden som heter Tartarura beach resort och mitt rum kostar ca 170 kronor. Lite dyrt men jag var lite dålig på pruta. Imorgon däremot, när min kompis Mia kommer så kommer jag att byta ställe till Peacock Guesthouse. Där betalar vi lite mer totalt sett, men vi är ju två så det blir billigare ändå. Det är verkligen skillnad kostnadsmässigt när man reser tillsammans med någon, än när man reser själv.


Rummet på Peacock har två sängar vilket inte mitt nuvarande rum har. Jag tror min jetlagade kompis kommer att uppskatta det, dessutom har det air condition. Jag är ganska nöjd med fläkt men ibland får man fläktar i rummen som skulle pensionerat sig för länge sen...

Imorgon kommer jag även att ta ett morgondyk här i Unawatuna, ett bra sätt att inviga stället :) När Mia kommer blir det nog mer dykning. Det ska tydligen finnas cool vrakdykning här.

Nej, nu ska jag ägna mig åt min chicken Chopsuy!

/Sofia

onsdag 6 april 2011

Sista dyket i Hikkaduwa!

Då har man gjort sista dyket i Hikkaduwa, en ganska trevlig semesterort på östra delen Sri Lankas sydligaste del. Jag har faktiskt dykt här varje dag, 1 till 2 dyk per dag.

Det kanske inte är det allra bästa dykstället jag har varit på men det tillfredställer absolut en dyksugen person med sin vrakdykning och de djupdykningplatser som finns här, max 38 meter dock. De har har cirka 15 dykställen och för mig som är i början av min dykarkarriär så var det tillräckligt. Skolan jag dykt med heter Poseidon Diving Station ett PADI-center och de var alldeles utmärkta om än inte de hårdast arbetande människor jag träffat....


yes jag har enb egen mask!

I jämförelse är det ganska billigt dyka här, det kostar 25 EUR inklusive utrustning, per dyk. Oftast tar men ett morgondyk vid kl 9.00 och sedan tillbaka till dykskolan innan nästa dyk, eftersom de flesta dykplatser ligger ganska nära, cirka 10-20 minuter bort. Det är faktiskt lite praktiskt då man kan gå på riktig toalett istället för i havet och dykningen tar inte hela dagen!

vyn från båten
Idag gjorde vi ett dyk på Kirala Gala, ett djupdyk på 38 meter. Ett riktigt fint dykställe även fast det idag var lite sämre "visibility".
Min utrustning för dagen!
Imorgon ska jag åka till Unawatuna och där finns det också lite möjlighet till dykning. Men sedan är det nog dags att slänga av sig dykarfenorna och bege sig inåt landet och se lite av det grönskande Sri Lanka som Yala national park, kanske Kandy, Adams Peak eller Ella för att se lite teplanage..... Input för er som har varit där välkomnas :)

//Sofia



/Sofia

måndag 4 april 2011

Djupdykning - 36 meter

Idag provade jag på lite mer djupdykning, denna gång på 36 meter! Det kändes riktigt spännande inför själva dyket. Jag har visserligen dykt på 30 meter innan och det var inga problem. Men man kan just som jag nämnt tidigare bli lite konstigt av djupdykning. 

Vissa upplever det som de blir berusade och tappar omdömet helt, t.ex. tar av sig masken i en anda av övermodighet. Det vanligaste är nog att man får lite svårare att göra enkla uppgifter som att räkna eller uppge för sin divemaster vilket djup en mätare visar på. Det hände mig idag, vi var på 36 och jag tecknade 26....... Svårt att räkna?


Jag var den en (betalande) passagerande på båten, sen var det snälla dykinstruktör Menaka och han kompis som fick haka på eftersom det fanns plats i båten. Vi gick ganska snabbt ner mot 20 meter. Sedan rörde vi oss i något saktare mak mot 30 - 35 meter. Det var här jag hade lite svårt att kommunicera vilket djup jag var på. Självklart vet divemastern detta, men jag ville kolla om min enklare utrustning visade samma nivå som hans gjorde. Det kan faktiskt skilja sig ganska mycket åt ibland!


Annars gick det bra och det var verkligen otroligt vackert där nere. Massa med fisktim i alla olika färger. Det var som att vara i ett akvarium. Det var faktiskt det bäst dyket hittills här! Det blir dock lite kortare dyk eftersom man på 30 meter använder mer luft än på ytligare nivåer .


Jag kommer att dyka imorgon också och jag hoppas det blir samma dykplats, jag vill se mer av den. En annan anledning till att jag gillar att gå ner lite djupare är att det känns mer som riktig dykning!

Idag blev det bara ett dyk eftersom jag jag ville passa på att byta boende, man måste ju checka ut innan klockan 12.00. Jag bor på Narigama beach, surfarstranden, i närheten av Hikkaduwa centrum. Mitt nuvarande boende, Lucky Dolphin lämnar lite i övrigt att önska. De har ingen fungerande fläkt, personalen är ganska lata om än rara, så städning prioriteras inte. Det internet de sa sig ha var grannarnas internet som man får tjuva av. Dock var detta ett billigt boende, 98 kronor efter lite prutning.

Dock flyttar jag min väska till ett nytt ställe idag, Royal Beach hotell. Det är grannen med fungerande internet, en riktigt fläkt och de serverar dryck om mat under dagen, vilket ibland är lite praktiskt! Det kostar lite mer, 150 kronor, men det är de värt!

/Sofia

söndag 3 april 2011

Ayurveda-massage

mitt massagebord, aningen spartanskt....
Ayurveda är något som jag har varit nyfiken på ett tag. Det är en slags holistisk läkemedelsvetenskap från denna delen av världen som tittar på människan ur ett helhetsperspektiv. 

Ayurveda delar in människan i tre olika typer beroende på kroppstyp men även temperament och personlighet. Jag har gjort några tester på nätet, men det visar tydligen inte hela bilden....

Häromdagen gick jag förbi ett av alla de Ayurveda-sjukhus som finns här i Hikkaduwa för att ställa lite nyfikna frågor. Vips hade jag bokat mig en helkroppsbehandling, ansiktsmassage, huvudmassage samt ett örtbad......

Så idag kl 14.00 efter att spenderat förmiddagen på en väldigt varm beach gick jag dit med stora förväntningar. Först fick jag träffa doktorn, som såg mycket seriös ut, som kollade av om jag hade några allmäna "krämpor" och kollade blodtrycket.

Sedan fick jag gå med min massör, en höggravid och mycket rar singalesisk kvinna. Själva massagen var väl inte så mycket att hurra för, speciellt när man blivit bortskämd i Thailand med riktigt bra massage. Massagen var mer mjuka och roterande rörelser i en massa olja, mycket olja.



Men jag fick en fantastiskt skön huvudmassage, även den med myyycket olja. Det blir att tvätta håret många gånger för att få bort oljan men det var det värt. Det hela avslutades med att jag fick lägga mig i deras örtsauna (se bild ovan). Det var till en början lite lätt klaustrofobiskt, men min rara massös kom och fråga flera gånger "Everything ok", så det kändes ok. 


Efter bastun var jag klar och kände mig mjuk som en baby i huden. Dock var det inte mycket till massage, hade gärna fått en rejäl körning i axlar och rygg. Jag hade från början tänkt att göra detta 3 dagar i rad, vilket var det av en kurs, för att lära mig lite mer om Ayurveda. Men för nu så nöjer jag mig med dagens övning, babylen och glad....

/Sofia