Bilder från luften....

....... är vad jag hoppas på idag! Idag bjuder prognosen över flygvädret i Annecy in till en fantastisk dag. Så jag hoppas min lilla kamera funkar och är alert idag så jag kan ta lite bilder i luften och visa vilka vyer vi se däruppifrån!

/Sofia

Flygning i Annecy - woho!

Då var man återigen i Annecy! Känns som om alla vägar bär till Frankrike, jag tog en liten omväg via Spanien bara i 2 veckor. Det känns väldigt bra att vara i Frankrike igen - skärmflygar-Mecka!

Annecy är en synnerligen vacker plats med tillhörande turkos sjö som ligger i franska alperna, Haute Savoie. Här kan man förutom att njuta av den vackra omgivningen, segla, cykla och såklart skärmflyga!!

Det finns två stora fina landningar och starter. På landingen som ligger i Talloire, där dagens första flyg avslutades, finns två stycken skärmflygbutiker och ett välutrustad kafé.

Jag lyckades hitta en annan entusiastisk skärmflygare, en parisare på besök, och vi tog hans bil upp till starten tillsammans med en fransk tjej som också behövde skjuts upp till starten, Plan Fait. Dagen bjöd på ganska mycket vind och den var dessutom ganska sned. Då får man som skärmflygare vara lite extra uppmärksam i luften då termik och hård vind ganska bli lite "skumpigt".

Jag och den franska tjejen, Alex, som för detta flyg skulle testa en ny seles, startade ut samtidigt. Och det var ganska skumpigt och med en hel del termik. Jag flög ganska konservativt och höll mig framför berget så att jag inte skulle försätta mig i någon tokig situation. Efter ca 45 minuter i luften bestämde jag mig för att landa!

Väl nere på landningen tänkte jag: "Åh jag skulle stannat uppe ett tag till, det ser ju bra ut nu!", så tänker man alltid som skärmflygare. När man är på marken vill man alltid upp :) I väntan på Giullaume, den franska killen jag fått åka upp med, tog jag mig en Croque Monsiuer och en cola light. Jag avslutade med en cappuchino, här får man dem med söt grädde - såååå gott. En bra kombination med strålande solsken som värmer!

Vid 4-5 tiden hade Guillaume kommit ner, han hade faktiskt inte flugit pga den starka vinden, ett mycket moget beslut. Jag åkte sedan vidare till den andra landningen, Doussard som ligger i änden av Annecy-sjön, med syftet att få mig ett kvällsflyg. Några lokala piloter förbarmade sig över mig och jag fick åka upp med dem till starten, Forclaz, där det blåste rejält. Många piloter satt där och väntade in att den starka vinden skulle avta. Ibland blir det faktiskt lite "mass-psykos" bland skärmflygare, om flera väljer att inte starta startar ingen även när det börjar bli bättre väderförhållanden.

Men sen kom det upp några lokala piloter som visade att det minsann gick att flyga även om det det var "intressanta" förhållanden. Så Fröken Friborg var inte sämre och jag gjorde i ordning min skärm och startade! Och yes, det var stark vind och lite skumpigt, men ett ganska trevlig men utmanade flyg. Jag flög även ganska konservativt här, jag har respekt för stark vind. Är vinden för stark så backar man och då har man ingen kontroll och det är farligt! Även här blev det ett 45 minuter flyg och beslöt jag mig för att åka ner och landa. Jag är mycket nöjd med dagen. Det är så mycket enklare att flyga i Frankrike, det finns så många piloter, så logistiken här funkar ju perfekt :)

Imorgon säger prognosen här perfekt väder så då ska jag försöka mig på en lite distans, längtar!

/Sofia

En 6a-vägg erövrad och klättrad i Sedernes, Spanien

Igår var vi och klättrade igen på de fina klätterväggarna kring Sedernes. Förra gången gick jag bet på en riktigt svår vägg som var gradering 6a+. Men skam den som ger sig i klättring. 

Där det i skärmflyging är farligt ta risker och man måste ha marginal så är det tvärtom i klättring. För att bli en bättre klättrade måste man stretcha gränserna, våga sträcka sig upp och riskera att man faller för att lära sig och att bli bättre. Kort sagt genom att "misslyckas" nu, kommer du att lära dig av det och lyckas senare. Faktiskt en visdom man kan applicera i resten av livet.

Vi började med en något enklare vägg, gradering 5+. Denna är för mig ändå ganska utmanade och jag gjorde den två gånger för att riktigt få till det. Pedro och hans kompis Unai, mer dansar upp för väggarna samtidigt som de sätter upp reper, dvs leder.

Efter att ha gjort den enklare väggen ett par gånger så var det dags för dagens stora utmaning, "The wall", gradering 6a+...... När jag klättrar en vägg som är lite svårare brukar jag vilja att den som säkrar håller repet lite tajtare, så att det känns att jag är säkrad. Men det är ju faktiskt bara en psykologisk effekt!

Efter att satt på mig mina trånga klätterskor, kalkpåsen och mentalt peppad mig själv lite så var det dags. Och det är ju bara att klättra...... På denna vägg gällde det både att använda bra klätterteknik och ren styrka för ibland får man liksom häva sig upp!

Efter att ha testad väggen en gång och fallit av några gånger vid svåra partier (och ja kära moder den som säkrar mig nere på marken tar emot mig med sitt rep) så körde jag väggen en gång till, på riktigt denna gång! Jag fick verkligen kämpa, vissa partier tog jag mig bara uppför med ren vilja!

Så äntligen kom jag upp till toppen vilken seger!!!! Vad gött det kändes :)

/Sofia

Mer flygning!

Idag blev det mer flygning i Avià i Berga! Jag åkte från L'estartit kl 9.00 och hade tur med trafiken och kom till landningsplatsen cirka 11.30. Paco och hans kollegor hade precis landat med sina tandempassagerare. Ivrig som jag var frågade jag när nästa tur upp på berget och starten var!

Redan efter tjugo minuter efter bröderna Guerra packat ihop sina skärmar, tandempassagerarna glatt gått därifrån och jag hunnit trycka i mig min medhavda lunch så var det dags att åka upp på berget igen.

På toppen av kullen ligger starten, fin utsikt därifrån

När jag kom upp på starten träffade jag på en spansk instruktör vid namn Xavi och en australiensisk student som glatt stod inför att göra ytterligare ett flyg! Vi väntade ett tag på att termiken skulle komma igång lite. Under tiden hade jag faktiskt nästan en konversation på spanska med Xavi! Han var visserligen vänlig nog att prata långsamt, spanska och inte katalanska samt blanda in några engelska ord då och då och ha tålamod med mitt brutala misshandlande av det spanska språket i försök att kommunicera.....men ändå! 

Det var kul att snacka med den australiensiska killen - Blake; skönt att kunna prata engelska och kul att prata med ytterligare en flygenstusiast. Jag tog alla fall hans nummer för att sammanstråla för lite mer flygning framöver, kanske redan på torsdag!

I bakgrunden: bergen som ligger bakom starten som man kan ansluta till

Så var det då dags för att flyga..... Jag kom iväg och var riktigt nöjd med min start, den jag inte fick till igår. Jag hamnade snabbt in i en blåsa och tog mig upp 500 meter upp till 1500 meter. Sedan valde jag att gå ur den för att flyga platsbundet och "känna" på stället! En bra träning när man vill komma i flygtrim och inte tänkt sig att flyga någon lång distans är att öva på att gå in och ur termik blåsor för att lära sig att hitta den stigande luften som tar en till sköna höjder. Det gjorde jag idag under en timmes tid.

 

 Underbara, underbara flygning - en sport som gör mig så lycklig. Eller som Blake sa: "This sport is addictive!". Idag ska jag köpa minneskort till min lilla kompaktkamera så kan jag ta bilder från luften och visa!

/Sofia

Äntligen flygning!

Igår blev det äntligen flygning! I Berga, Avià - cirka 2,5 timme nordväst om där jag är nu! Det finns en lokal klubb och en skola som jag fick haka på och åka med upp till berget där starten finns!

Dock skulle man skola och balansera lite på landningen först! Viktigt är att kunna hantera skärmen på marken för att förstå hur skärmen funkar i luften.

Landingen ligger 700 meter över havet och starten på cirka 1000 meter, så man har ungefär 300 meter att spela med för att hitta termik och därav kunna hålla sig uppe. Men det finns två fina husblåsor däruppe som sedan tar en till de lite högre bergen som finns bakom. Det ska även finnas en hel del termiktriggers i dalen också.

Jag gjorde ett litet kortare flyg och kände mig för lite. Dessutom gjorde jag misstaget att gå ur min termikblåsa jag hittat (dvs varmluft som tar en uppåt) för att hitta en bättre och starkare. Big mistake, för sedan kom ett stort fett moln som släckte hela dalen och jag åkte ner och landade efter en halvtimme i luften!

Summasummarum: en halvtimmes flygning, 5 timmars bilkörning och nya skärmflygkompisar - jag är mycket nöjd över dagen. Idag hoppas jag på mer flygning!

/Sofia

Jag har hittat dem, skärmflygarna i Spanien!

Idag åkte jag iväg på roadtrip norrut för att hitta lite skärmflygare. Prognoser sa mycket vind samt lite regn. Men hoppet är det sista som lämnar en skärmflygare :)

 

Jag knappade in kompassen  Berga, eller närmare bestämt Aviá där ett flygställe ligger. Det är inte helt lätt att hitta dessa med bara en kompass. Men efter 2,5 timmes bilkörande och en felsväng i en rondell hittade jag denna skylt!!!!! Det betyder landning för skärmflygare (Parapent).

Entusiastisk trots att regnet utanför så åkte jag och Hulken ut på en åker där man såg vindvimplar som ju alltid finns på landningsplatser! De tittade lite konstigt på mig när jag kom, men bad mig att följa med till den lokala butiken i stan.

Skärmflygarbröderna Guerras

 Väl där fick jag träffa två bröder som har skärmflugit sedan de var åtta år gamla och började tävla för spanska landslaget för tio år sedan, dvs när de var 15 år gamla! Imponerande! Som svensk blir man helt klart avundsjuk på dessa flygmöjligheter. Se nedan länk från YouTube på Paco Guerras (som var en av bröderna jag träffade idag och som jobbade på skärmflygbutiken) när han flyger acro:

http://www.youtube.com/watch?v=AxNWyWrb80w

Trots att det inte blev någon flygning idag var det en riktigt trevligt dag och kul att få träffa lite skärmflygare :) Imorgon verkar det blåsa bort, men på måndag ser det bättre. Jag har fått Pacos nummer så jag kan ringa och kolla om det är flygbart! Fantastiskt ha någon skärmflygare att kolla med! Det är en sport som inte är helt lätt att göra själv! Åh, jag längtar tills på måndag!

/Sofia

Klättring i Sadernes i detta vackra Katalonien

Idag åkte vi norrut i undersköna Katalonien för att klättra. Delar av Katalonien med dess vackra  men karga landskap och pampiga hus ser ut om det är taget direkt ur en film.

Idag åkte vi till Sadernes, ett klätterställe med otaliga klätterväggar att välja mellan, som ligger cirka en timme från L'estartit. Vi började med en vägg som var svårighetsgrad 6 a eller b, dvs ganska utmanande för mig!

Jag är alltid lite skakig första väggen, men jag efter att ha fallit av några gånger (vilket i klättring är att lära sig i, men skärmflygning ett totalt "no-no") så bestämde jag med för att ta mig upp igen. Denna gång fixade jag det, kanske inte med den elegans som Pedro tar sig uppför väggen, men det funkar alla fall :).

När jag hade fått klättra mig trött på för mig utmanande väggar så (vilket var fyra väggar...... vilka karl-alfred armar jag har nu....) så var det min kompis Pedro tur. Han testade på en 7b = väldigt svårt och väggar lutar utåt, vilket gör att det kräver förutom god teknik även en massa styrka.

Pedro liksom dansar uppför väggarna, vertikal salsa liksom. En annan kämpar mer på och låter som man har djup andnöd eller ska föda barn.....hahahha. Efter att ha testat väggen en gång så tog han sig upp. Till min tillfredställelse men lite ansträngning ;)

Mycket nöjd efter dagen och med värkande muskler och lite skärsår - låter mer dramatiskt än det är - så åkte vi tillbaka till L'Estartit. Kvällen spenderades på stans nya och enda dyk-shop! Den ska öppna imorgon och vi hjälpte till att sätta alla grejer på plats, lite kul!

/Sofia