torsdag 10 februari 2011

Moppetur på Bohol

 Idag åkte jag och en ny bekant, en schweizare som inte pratar så mycket engelska men tycker att världen ska prata franska, iväg på en tur på ön Bohol! Tanken var att kolla på lite apor. På Bohol finns världens minsta apor. De heter på engelska Tapiers, inte helt hundra vad de heter på svenska.

Först åkte vi dock till Bohols hamnstad, Tagbilaran. En liten stad men såklart väldigt trafikerad och väldigt mycket folk. En helt annan puls än det vanliga strandlivet här.

I Filippinerna har ALLA poliser och vakter big guns. Här kom dessutom ett pansarliknande fordon som jag bara var tvungen att ta kort på. Kolla polisens "pickadoll"!

Detta var min resepolare för dagen, en mycket fokuserad schweizare.
En tricycle som det finns massor av, ett alternativ till taxi. Alla har religiösa citat på sig. Filippinerna är väldigt religiöst, fast det är så såklart inte så religiöst när man rippar turisterna.....

Detta är en jeepny, gamla kvarleva från amerikanska tiden som fungerar som en mycket billig buss.


Idag måste det ha varit 35 grader och väldigt fuktigt. Jag måste ha svettats nästan 5 liter idag.... puuuh. Först kollade vi på aporna en kort guidad tur. De är supersmå och väldigt söta. Men det är stora mängder turister som kollar på dem varje dag i detta inhängnade område. Syftet är att skydda dessa apor från att utrotas, hoppas det lyckas!


Efter turen gick vi för att kolla på en viewpoint och ovan rangliga bro behövde korsas.... Att skylta är inte filippinares starka sida. Vi gick upp och ner och jag svettades nog ännu mer, men vi hittade dessvärre inte viewpointen. Min mage sa ifrån här och vi satte oss på moppen för att hitta något ställe att äta på.


Det blev faktiskt på en slags flodbåt. Detta var lite halvturistfälla, men ändå ganska mysigt. Vi åkte på en öppen flodbåt och bjöds på buffé och fantastiska vyer. Jag började snacka med en israelsk familj på båten. Väldigt intressant för vi hade väldigt olika syn på alla beväpnade vakter och poliser. Detta är något som de lever med varje dag pga av oroligheter i Israel. Som svensk börjar man ju undra, varför måste de ha vapen, är det väldigt farligt eller är det normalt?

Mitt i ingenstans på floden satt dessa rara damer på en lite ponton och började sjunga såklart mot en liten donation, lite roligt  

På vägen hem fick vi punka på moppen! Shit vad gör man ute mitt i ingenstans när man får punka? Men vi fick hjälp av världens raraste familj, alla var engagerade, storebror cirka tolv år fixade hjulet. De bjöd på både coca cola och hemmagjorda kakor. Detta kostade 7 kronor att få lagat, ingenting. En sån här erfarenhet blir man glad av. Så fort man lämnar de turistiga områdena så får oftast lära känna det "riktiga" landet, där de inte enbart ser turister som vandrande plånböcker. Detta var en helt underbar och rar filippinsk familj som jag är glad att få ha träffat :)

//Sofia

2 kommentarer:

  1. Goa Sofia! Det är riktigt roligt att läsa om dina strapatser. Här hemma snöar det igen, inte på mig men på våra kamrater i Stockholm. He,he... Ta hand om dig och gotta dig så mycket du kan! Kram//Heléne

    SvaraRadera
  2. Tjena Helene!

    Jag såg att kylan och snön har kommit tillbaka till köra Svedala. Känns skönt att bokjotta vintern från Filippinerna, kram

    SvaraRadera