Apor, apor, apor

Imorse tog jag ett tiiiidigt flyg från Kuta Kinabalu till Sandakan, där jag landade redan klockan 7.40... Varför till Sandakan då? Jo, det är den närmaste flygplatsen till Sepilok där man ser orangutanger.

Jag bor på Sepilok Jungle Resort som ligger cirka 5 minuter från Orang Utan (som det heter egentligen) Rehabilitation center. Dessa tar han dom orangutanger som blivit skadade både i fångenskap och i frihet. Det kostar 40 MYR, ca 90 kronor och då  får man titta på matningen av dessa små raringar kl 10.00 och 15.00.

Jag hade inga jätteförväntningar mer än att jag skulle få se någon söt orangutang eftersom som jag hört att det oftast var mycket turister med vassa armbågar och svårt att få en skymt att orangutangerna.

på väg mot orangutangerna

Klockan 10.00 kom en av skötarna fram med en hink med mat: frukt och grönsaker, men ingen orangutang i sikte. Ja, ja tänkte jag, man kanske få se en på eftermiddagsvisningen då? Men sen efter 20 minuter, ja de kan väl inte klockan kanske, då kom dom! Svingandes fram genom luften med hjälp av lianer och träd.

De är så söta! Deras vackra päls är färgstarkt orange och är häpnadsväckande lika oss människor med ansikten som har nästan mänskliga drag.

Här kom den första orangutangen som kollade läget

Det här var en hona med sin lilla unge, som var riktigt nyfiken och kollade in oss hela tiden.

 Väl på plats så glufsade aporna glatt i sig maten. Honan som hade med sig sin lilla unge hade den hela tiden hängande på sig. Ibland tittade den nyfiket på oss turister som under tystnad knäppte vad som måste varit en miljon bilder. Jag måste dock säga att det faktiskt inte var så mycket turister där . Så man hade gott om plats att titta och ta bilder.

har man långa starka armar och ben kan man med lätthet gå upp och ner

På eftermiddagsmatningen så var en hel makak-familj på plats som hade en väldig massa grejer för sig. Förutom att de åt resterna från förmiddagen, markerade revir mot andra apor så tyckte en av hannarna att passa på att para sig var ett effektivt sätt att använda tiden på. Det såg så kul ut. Tre "juck" (om ni ursäktar språket) på honan och sen iväg. Detta fortsatte några gånger. En gång kollade han även att han hamnat rätt och såg fundersam ut, han var nog lite junior.......

Såhär hängde honan ett tag och pejlade in läget

På eftermiddagsmatningen kom det något färre orangutanger. Men det gjorde inte så mycket då hela makak-familjen och deras vänner hade uppvisning. I slutet av matningen kom även den stora makakhannen, riktigt stor. Han skrämde slag på alla, inklusive den enda lilla orangutangen som var där. Efter att aggressivt revirmarkerande läte fick han maten för sig själv. Även han försökte "bidra" till fler makak-ungar.

en makak och 2 orangutanger som delar på maten

Ja, det var ett intressant skådespel man fick se idag, helt fantastiskt. I naturen råder tydliga hierarkier. Jag kan verkligen rekommendera detta för andra. Speciellt som kostnaderna till stor del går till skadade orangutanger samt att få ut dessa i naturen igen.

Ikväll blir det en liten tur ute i regnskogen - en kortis!

//Sofia