Igår var vi och klättrade igen på de fina klätterväggarna kring Sedernes. Förra gången gick jag bet på en riktigt svår vägg som var gradering 6a+. Men skam den som ger sig i klättring.
Där det i skärmflyging är farligt ta risker och man måste ha marginal så är det tvärtom i klättring. För att bli en bättre klättrade måste man stretcha gränserna, våga sträcka sig upp och riskera att man faller för att lära sig och att bli bättre. Kort sagt genom att "misslyckas" nu, kommer du att lära dig av det och lyckas senare. Faktiskt en visdom man kan applicera i resten av livet.
Vi började med en något enklare vägg, gradering 5+. Denna är för mig ändå ganska utmanade och jag gjorde den två gånger för att riktigt få till det. Pedro och hans kompis Unai, mer dansar upp för väggarna samtidigt som de sätter upp reper, dvs leder.
Efter att ha gjort den enklare väggen ett par gånger så var det dags för dagens stora utmaning, "The wall", gradering 6a+...... När jag klättrar en vägg som är lite svårare brukar jag vilja att den som säkrar håller repet lite tajtare, så att det känns att jag är säkrad. Men det är ju faktiskt bara en psykologisk effekt!
Efter att satt på mig mina trånga klätterskor, kalkpåsen och mentalt peppad mig själv lite så var det dags. Och det är ju bara att klättra...... På denna vägg gällde det både att använda bra klätterteknik och ren styrka för ibland får man liksom häva sig upp!
Efter att ha testad väggen en gång och fallit av några gånger vid svåra partier (och ja kära moder den som säkrar mig nere på marken tar emot mig med sitt rep) så körde jag väggen en gång till, på riktigt denna gång! Jag fick verkligen kämpa, vissa partier tog jag mig bara uppför med ren vilja!
Så äntligen kom jag upp till toppen vilken seger!!!! Vad gött det kändes :)
/Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar